Meja har lugnat ner sig nu, kanske hjälpte det att Charlie kom hem, kanske har hon bara vant sig vid allt nytt. Hon är ju en väldigt aktiv, vaksam och pigg hund i vanliga fall och hon är vand vid att gå omkring som hon vill i lägenheten. Omställningen blir ju väldigt stor. Så fort valparna blir lite större ska de få bo i sovrummet med oss men just nu känns det säkrare att kunna stänga till om så bara med ett kompostgaller. Jag litar inte helt och fullt på katterna nämligen och hela våran lägenhet har en öppen planlösning med sovrum som inte går att stänga till.Jag har också lugnat ner mig lite, jag kommer ju ihåg hur det var med Måddans kattungar, de pep ju också som bara den så fort hon inte låg med dem och de var ju hur friska som hellst. Instuktionsböcker i alla ära men sunt förnuft funkar jag också om man bara tänker till lite.
(I den alldeles ypperliga valpningsboken som jag lånat från biblioteket står det nämligen att en frisk valp är tyst, och visst är de tysta när de tuttar eller sover, men så fort Meja går ifrån dem för att äta eller kissa piper de som små små stuckna grisar. Tänk vad en stackars Gökmamman kan oroa sig...)
3 kommentarer:
Oh, vad de är söta :-) Kan tänka mig pipandet.
Jag skulle aldrig våga ha valpar med katter. Nog för att jag är en kattmnniska, men helt pålitliga är inte våra katter. Tror jag. Jag blir lätt så hispig :-)
Ha en trevlig påsk.
OOOh såna sötisar de är. Deser redan mer "hundaktiga"ut bara efter ett par dar.
Pipandet tror jag inte alls är någon fara. Som du säger gör ju kattungar precis likadant när mamman går ifrån.
Ulricha! Jag är också kattmänniska men jag är också realist, Embla skulle förmodligen kunna äta upp en bebbe utan större eftertanke, Måddesty har ju åtminstånde haft egna bäbisar så moderskänslorna kanske vinner över jaktinstinkten. Men jag chansar inte, bäbisarna får bo i skrubben tills de åtminstånde är större än åkersorkar. :)
Antfarm! Ja de är gulligast i hela världen så det så och jag är inte partisk alls. :)
Skicka en kommentar